När kapitalismen krisar och folket ryter med arga nävar mot samhällets herrar är det allt för lätt att fastna i moralismens förenklade myter. När det är svårt, ja då är det lätt att man tappar siktet på problemet och man blir instängd och fokuserad på symptomet. Det är lattare att hugga av en människas huvud än att styra upp en reell ändring av ett befintligt samhällsystem. Det är inte svårt att förstå. Således är det inte konstigt att ilskan oftast riktas fel mot enskilda direktörer eller politiker.

Det ekonomiska systemfelet som genererar ett hierarkiskt över- & undersamhälle kan endast botas genom en systemändring. Om vi hugger av en girig människas huvud kommer systemet ändå att leda till att en annan girig aktör tar dess plats. Vi måste alltså ändra det ekonomiska systemet till ett system som inte genererar och förutsätter giriga diktatorer. Ett system som inte förutsätter kapitalister måste byggas på en demokratisk insyn och förutsättning.

Klassamhället botas inte med giljotin utan snarare med ett ex av Kapitalet av Karl Marx. Det ruttna finns i själva systemet där herrarna, vare sig de sitter som direktörer i ett statligt företag eller är ordförande för byråkratiserade fackföreningar avlöser varandra och agerar ut deras roll som systemaktör. Istället för att raljera över enskilda personers girighet borde vi rikta vår ilska mot systemfelet.

Däremot inte sagt att vi skall undvika att avslöja och synliggöra herrarnas giriga beteende. Det är en viktig uppgift för att medvetandegöra människor om systemets ruttna sätt att hantera människor.


Bloggat: Organisk Intellektuell
Media: AB, SR, DN
Läs även andra bloggares åsikter om moralism, girighet, kapitalism, ekonomi, klass, klassamhället, klasskillnader, byråkrati, Karl Marx, marxism, system, samhälle
Pingat på intressant