• Bättre möjligheter till att pendla
• Öka samarbetet mellan skolorna och Gröna Kunskapshuset i Östa
• En grön omställning av kommunen
• Att hindra privatiseringen av vår gemensamma välfärd
  

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.

I Brand nummer två tvåtusentio skriver organisationen Planka.nu, intressant och genomtänkt om bilsamhället i artikeln ”Bilismen som Liberalismens högsta stadium”. Man vill påvisa bilens isolering i metropolen som en individualistisk utopi i direkt motsats till sociala gemenskaper. Men bilen kan också vara ett upphov till gemenskap. Ja, till och med till en av Sveriges största i dag existerande gemenskapskulturer.

Att bilen ger upphov till en individualistisk isolering av värsta sort, när det handlar om rörelse i metropolen har planka.nu en mycket starkt underbyggd poäng i. I artikeln i Brand #2 2010 målar man upp en mycket tydlig bild av ett samhälle där kapitalet använt bilen för att bygga ett samhälle med bilen i centrum. Ett samhälle som också sedan otvivelaktigt formas efter de bilburnas behov av snabba motorleder och tillgängliga parkeringsplatser och därmed också påverkar alla oss andra i vårt sätt att röra oss och socialisera, eller kanske snarare Asocialisera.

De stora motorvägarna skär effektivt av bostadsområden från varandra och skapar en, än tydligare, segregation i de förorter som allt mer liknar sovstäder men i reellt avstånd bara ligger ett stenkast från grannförorten, eller från innerstaden och köpcentrat som dock är tydligt avskärmat till förmån för bilisterna. I en medelstor- eller storstad är bilen ett verktyg för att göra individerna effektivt avskurna från varandra. Det ger, som planka.nu säger, möjligheten att röra sig inom staden utan att behöva möta andra människor. Bilarna, och massbilismen blir ett verktyg mot mänskliga gemenskaper.

Samtidigt väcker artikeln andra tankar i mitt huvud med bilder från den glesbygd i Västerbotten där jag under perioder tillbringade min ungdom. Bilder och historier om när bilar blir subjekt för en stark gemenskapskultur med en given roll i den Svenska kultur- & folkrörelsehistorien. En bild som också krockar fundamentalt med bilden av bilen som isolering och individualistiskt uppbrytande av gemenskaper och skapande av segregerade miljöer.

I Sverige heter en av landets största (eller i alla fall bland de mest välbesökta) festivaler Power Big Meet och går varje år av stapeln i Västerås. Det är Europas största träff för Raggare och bilintresserade och en fingervisning, vid sidan av alla de andra liknande arrangemangen över hela landet, om den gemenskap som bilar utgör för många svenskar. Raggarkulturen är knappast finkultur, i många fall är det till och med tveksamt om människor vill benämna det som kultur. Troligen beror det på den dominans av dels arbetare och dels boende i glesbygd som råder inom kulturen och dess gemenskaper.

På Raggarträffarna blir bilen centrum för kontakten med nya människor och de ägare av gamla veteranare som beundras av besökarna och andra bilintresserade ryms knappast i analysen av storstadens massbilism som individualistisk och segregerande.

Samma fenomen hittar vi en fredag eller lördagkväll ute i valfri svensk glesbygdsort. Vid macken, grillen eller annan sedan länge förutbestämt social mötespunkt träffas människor kring bilarna för att visa den senaste justeringen, snacka, käka och kanske dricka en och annan öl.

Här i Umeå gör (den måhända självutnämnde) raggarkungen Big Papa sociala underverk genom sitt sociala center för bilintresserade ungdomar i ett av stadens mest utsatta områden. Där finns en verkstad i vilken ungdomarna kan få hjälp med mekandet samtidigt som de träffas, snackar och gör något annat än att planlöst driva runt på stan. Centralt för gemenskapen är fortfarande bilarna.

Perspektivet om bilen som socialt verktyg för gemenskap är viktigt, inte minst för att förstå känslorna i glesbygden när politikerna diskuterar högre bensinskatt och andra miljöomställande förslag. Det som kan tyckas vara ett avgörande hinder i metropolen som, enligt Planka.nus teser, skapar isolation och iskall individualism, kan i andra delar av landet vara den avgörande beståndsdelen i en kultur av gemenskap som kopplar samman generationer och skapar solidaritet.

Att förstå den diversitet som råder mellan metropol och glesbygd är avgörande för de som vill skapa ett hållbart och solidariskt samhälle där den enas lycka inte blir den andras förtret. Därmed måste också perspektivet om bilen som subjekt för glesbygdsgemenskap bindas in i såväl debatten om miljön, som den om gemenskaper.

——————————————————————————

Från Konfliktportalen.se: loaderrorready skriver Bra av (v) i Lund, Anders_S skriver Fel med biltrafik rakt igenom sjukhus, domljuger skriver Teknologi och klassherravälde, myrobe skriver Manifestation i Solidaritet med de fängslade 14 Anarkisterna i Chile!, vsfstockholm skriver Kom med och bilda Psykologer utan gränser, Hans Norebrink skriver Solidarisk lycka

För mer vänsterbloggar besök

Det var på tiden får man väl lova att säga. Jag har faktiskt inte skrivit någon insändare till VK/VF i detta specifika ärende men jösses, vem kan ens räkna till antalet gånger jag havererat inför uttråkade vänner om just detta.

Västerbottens Folkblad (VF) meddelar idag att Umeå Kommun utökar ett antal linjer i kollektivtrafiken och ansluter dem till de stora ytterstadsköpcentrum som ligger nedanför Gimonäs (Strömpilen, Ica Maxi osv) samt Ersboda (Coop Forum osv). Förändringarna gäller när vintertidtabellen tar över i början av oktober och innebär alltså att t ex Linje 5 (Carlshem via Ålidhem) fortsätter till Strömpilen. I allmänhet är det glädjande att det satsas på utbyggnad av kollektivtrafiken och inte bara på att bygga meningslösa, otidsenliga och framförallt svinigt dyra ringleder. Det ökar framförallt rörelsefriheten för folk med snävare ekonomi att faktiskt kunna ta sig till dessa handelscentrum via kollektivtrafiken när de ofta, som i Umeå, ligger relativt otillgängligt i flerdubbel bemärkelse. Fler mindre satsningar gör också på att öka turtätheten mellan vissa bostadsområden och Umeå Centrum. Bra!

Personligen är jag, som jag tidigare skrivit, helt av åsikten att bilburen trafik inte har något att göra i en tätbebyggd (större) stad. Nu menar jag alltså inte att jag hatar bilister (eller privatbilism som förteelse heller för den delen), de flesta anpassar sig ju bara efter hur tillgängligheten ser ut och vill leva ett så smidigt liv som möjligt utifrån sina förutsättningar. Det är därför viktigt att man satsar stenhårt på lösningar som billig (gratis!) och tillgänglig kollektivtrafik, bra cykelvägar och andra progressiva lösningar som kan konkurrera med privatbilismen och på lång sikt ersätta den. Miljö (dålig luft), klimat (växthuspåverkan osv) och säkerhet (bilolyckor, rattfylleri osv!) är tre avgörande skäl till att i all mån möjlig minska den här typen av privatbilism i tätbebyggda områden och i Umeå har vi som tidigare nämnt redan i dag Sveriges, efter Hornsgatan i Stockholm, mest förorenade gata i Västra Esplanaden.

Att utöka den reguljära kollektivtrafiken till handelsområdena är definitivt ett steg i rätt riktning precis som fler avgångar är en positiv utveckling. Jag hoppas att Umeå faktiskt vågar satsa stenhårt på kollektivtrafiken nu som sedan den lades på entreprenad (just nu körs den av Violia, fd Swebus lokalbussdel) fungerat relativt dåligt - både ur resenärens och personalens synvinkel. För att gå vidare härifrån bör kollektivtrafiken återföras helt i kommunal regi och självklart bör den skattesubventioneras ytterligare för att kunna gå gratis eller i alla fall betydligt billigare. Dessutom skulle fler knytpunkter där många linjer möts vara eftersträvansvärt. Det är inte funktionsdugligt att behöva byta nere på Vasaplan för att åka mellan hyfsat närliggande områden - samma problematik finns här som i Stockholm där de “rödgröna” föreslagit en ringled i tunnelbanan, en bra idé man borde titta på för att hitta en lösning i att knyta ihop linjer på fler platser och knyta samman ytterstadsdelarna för att inte leda all trafik mot och via centrumfyrkanten. En spårvagns- alternativt trådbusscirkel mellan ytterstadsdelarna är ett exempel som kanske skulle kunna fungera. Strömpilen -> Carlshem -> Ålidhem -> IKSU -> Nydalahöjd -> Mariehem -> Ersboda -> Västerslätt -> Klockarbäcken -> Umedalen - > Renmarkstorget -> Strömpilen skulle t ex en linje kunna gå i cirkel och dessutom använda redan större vägar som idag planeras att avbelastas och därför kan rymma spårburen trafik.

Hur som helst är utbyggnaden av kollektivtrafiken en bra idé som är varmt välkommen i Umeå. Att man dessutom slopar nattaxan och kör natt på vanligt biljettpris får jag lov att ge tummen upp. Nu är det dags att våga satsa hela vägen på kollektivt resande.

———————————————————————————————

Från Konfliktportalen.se: » 907 skriver Umeå: Förtätningsvision, Anders_S skriver Pilotstrejk igång, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Mörkrädda moderater och centerpartistisk brist på fantasi…, Kaj Raving skriver Facklig hjälp för unga

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.